Inför tävling nummer två såg det ut som vädrets makter skulle ställa till det. Min bil hade en trasig ABS-givare, vilket för bromsandets skull inte är något större problem då jag åkt utan ABS-säkring för högre kontroll i inbromsningarna. När det nu såg ut som att det skulle regna kraftigt hela dagen var det läge att göra ett försök att få igång ABS-systemet som även ger input till Evons aktiva bakdiff, den för evo-entusiaster ökända AYC:n.
Vid ett första försök att byta givaren knäckte jag ganska omgående bulten som håller den på plats, så precis innan avfärd mot Götene och Kinnekulle Ring så gjorde jag ett andra försök att byta genom att borra ur bulten. När jag försökte lossa den gamla givaren sprack dock även den, och jag tog beslutet att skjuta upp reparationen för att istället lasta och åka.
Team Västerby Racing med mig, #6 Mathias (Club) samt våra vänner/mekaniker anlände runt 20-tiden på Fredagskvällen till strålande sol på Kinnekulle Ring, och förhoppningen att vi skulle få bra väder under Lördagen väcktes. En förhoppning som på morgonen grusades ganska omgående, med lätt regn som sedan övergick i spöregn.
Med bilarna inbesiktade och förarmöte avklarat var det dags för warmup. Eftersom Club-klasserna kör gemensam warmup och Mathias inte varit på Kinnekulle tidigare åkte vi ut tillsammans och kände in banan. Det var väldigt mycket vatten på hela banan, speciellt på rakan innan bron, i inbromsningen till Kvarnkurvan och i utgången efter Molins knäpp. Tiderna låg på 1:14, och mitt tidmål för dagen i regn, under 1:04, kändes väldigt avlägset.
Med warmup avklarat var det dags för Q1. Regnet hade avtagit något och det märktes på varvtiderna. Jag kom ut sent efter några justeringar men lyckades förbättra till 1:06.863, vilket räckte till att knipa förstaplacering. Då det delas ut extrapoäng för bästa tid under kvalen känns det väldigt viktigt att se till att prestera max i varje kval, något som gör tävlandet ännu mer spännande.
Vädret fortsatte lätta upp och med ganska stark vind så hade banan blivit nästan fri från stående vatten till Q2. Det var fortfarande väldigt halt, och stundtals hamnade bilen i spännande små sladdar här och där. En liten förbättring på tiden till 1:04.712 gjorde att jag behöll min ledning, men det skilde bara en tiondel ned till tvåan nu.
I Q3, det tredje och sista kvalet, var banan i princip torr och det var dags att försöka pressa tiderna på allvar. Jag försökte jobba på mina svaga punkter runt banan, och speciellt på ingången under bron – en passage med blind ingång i hög hastighet som är avgörande för varvtiden. Självförtroendet infann sig dock aldrig ordentligt, och en bästa tid på 1:01.812, vilket var ungefär där jag låg förra året, blev till slut vad jag kunde få till.
Till finalen och mer av samma visa som i Q3 – försöka hitta vart jag kan förbättra och pressa ned tiden mer. Det var dock inga stora förbättringar, och en slutgiltig tid på 1:01.466 blev det till slut. Direkt efter målflaggen fallit så tvärdog bilen in i Kvarnkurvan och jag fick bli bogserad tillbaka till depån, det visade sig senare vara en trasig säkring som var problemet – ren tur att det inte gick sönder tidigare! Tiden hade räckt för att behålla första plats och plocka hem segern.
På det stora hela är jag nöjd med helgen, jag är väldigt nöjd med att plocka hem en förstaplats, trots att flera vädligt snabba förare i klassen inte kom till start. Jag är inte nöjd med tiden, långsammare än förra året och långsammare än vinnaren i Club – igen. Det känns som jag har massor att jobba med och att det här var en seger på walkover. Trots det så är det väldigt skönt att plocka hem en buckla till. ”Skåda inte given häst i mun” sägs det ju, men jag är säker på att nästa tävling på den respektingivande Rudskogen kommer bli betydligt tuffare.
Ett stort tack till Teamet, till tävlingsledning och funktionärer, och till alla trevliga medtävlande som trängdes under taken på Kinnekulle. Vi ses i Norge!