Sammanfattning av säsongen 2016

Så var bilen undanställd och avställd igen, och intrycken från sista tävlingen har börjat sjunka in. Jag tänkte försöka kort sammanfatta min säsong och sedan presentera mina tankar inför nästa säsong.

Anderstorp – En helt ny bana för mig, men vilken bana och vilken raka! Jag hade lite problem under test-dagen med oljesticka som sköts ut och sölade ned bilen med olja. Jag laborerade med lite olika laddtryck under dagen. Till sist slutade jag på en tredje plats med flera sekunder ned till tvåan och ettan.

Kinnekulle – En klassisk bana där jag lagt många varv genom åren men aldrig lyckats komma under minuten. Det är så nära men ändå så långt bort. Vi hade spöregn på morgonen men till eftermiddagen hade det torkat upp. Lyckades knipa min första seger, men hade långsammare tid än förra året. Bilen dog efter finalpasset, och det visade sig senare att det berodde på ett el-fel.

Rudskogen – Från början såg det ut som jag skulle missa den tredje deltävlingen eftersom den krockade med en semester-resa, men sedan blev datumet flyttat en vecka. Rudskogen Motorsenter är definitivt den bästa bana jag kört än så länge. Snabb, teknisk, stora höjdskillnader, fina faciliteter. Mina el-problem som började på Kinnekulle återkom på första utvarvet, men tack vare hjälp från Team HETS så hittades roten till felet och åtgärdades. Trots en kraftig förkylning som i sin tur gjort att jag fick ca 3 timmar sömn så fick jag åter ställa mig längst upp på pallen.

Gelleråsen – Sista deltävlingen gick på det jag ser som min hemmabana, eftersom jag kör för Örebro RC. En ny deltagare i klassen pressade mig under hela dagen och det blev en intensiv dag men på köpet den roligaste tävlingen hittills och även den skönaste segern hittills, då jag verkligen fick kämpa för vinsten och inte trodde att det räckt hela vägen när finalen var över.

Tittar man på resultaten så har jag haft en toppensäsong, med pallplatser i varje tävling, tre förstaplatser och en tredje. Det finns såklart sådant som inte syns. En bidragande orsak till de fina resultaten är såklart att de två snabbare deltagarna från första deltävlingen inte kommit till start i några av de efterföljande tre deltävlingarna. Att ha någon eller några som hare att jaga kan ge incitament att förbättra sin körning. Tittar man på tiderna och jämför med andra klasser så tycker jag att jag konsekvent är ett par sekunder ifrån där jag borde vara, och det är väl det enda som kan kännas negativt – istället väljer jag att se det som positivt, eftersom det visar att jag har tävlingsinstinkten bevarad och vill mer!

Så hur ser framtiden ut? Anmälan inför 2017 är redan öppnad, så det finns ingen tid att vila. Team Västerby Racing kommer att återkomma 2017 för att utmana om RM/SM i Timeattack. Vi har redan en anmälan inne på #82 Carl, som kommer att ställa upp i en helt nybyggd Evo 9. Mathias verkar inställd på att åter utmana i Club, men det är ännu inte bestämt.

För min del så är mitt mål att gå upp till Pro-AM nästa säsong, men då behöver jag göra en omfattande ombyggnad av min bil under vintern. Det är inte säkert att bilen kommer kunna bli helt klar, så jag kommer att avvakta med anmälan tills jag vet att jag kommer kunna få ut bilen.

Evon ska plockas ned och rensas på allt onödigt, buren som jag har ståendes i garaget ska monteras i, det ska fixas till skavanker och lackas. Dessutom kommer jag behöva mer effekt. Det finns en plan, men allt hänger på ekonomi och tid.

Slutligen vill jag rikta ett enormt TACK till organisationen bakom Nordic Timeattack för deras arbete med serien den här säsongen. En stor eloge även till alla funktionärer och andra inblandade som gjort säsongen till vad den blev! Sist men inte minst ett tack till övriga tävlande i serien för trevlig stämning i depån, spännande ögonblick på banan och hjälpsamhet när det behövts!

Nu drar vi oss in i garagen och verkstäderna och filar på materialet till nästa säsong. På återseende!