Racerapport NTA #4 – Karlskoga Motorstadion / Gelleråsen

Vilken fantastisk final på säsongen det blev! I veckan innan årets sista NTA tävling bestämde jag mig för att jag behövde ha en uppsättning fräscha däck med mig till Gelleråsen, då mina Toyo började kännas slitna. Med detta i åtanke begav jag mig till Däckspecialisten i Köping och diskuterade alternativ. Valet föll till slut på en uppsättning Michelin Cup2 i den rätt blygsamma storleken 225-45-17 – främst med tanke på min begränsade budget, men också eftersom jag hade fälgar som skulle funka perfekt till den storleken. Min tid förra året, 1:16,3, kördes på en uppsättning Kumho V70A 225-40-18, så med helt nya däck så var tanken att det skulle kunna funka trots att mina slitna Toyo var 255 breda.

IMG_20160904_082049

Solen sken över Karlskoga, och efter avslutat förarmöte var det som vanligt dags för warmup tillsammans med Club och Club GT. Jag bestämde mig för att börja på de gamla Toyo-däcken och se vad de hade kvar att ge. Bilen kändes oroligare än vanligt i böjarna och jag fick flera gånger brottas med bakvagns-släpp i ingångarna. Det fanns helt enkelt inget grepp i bakvagnen att tala om. Passets snabbaste tid blev 1:17.1.

Tillbaka i depån hade jag en plan för att försöka få ur mer grepp ur bakvagnen som fortfarande led av ett icke fungerande AYC-system. Jag ändrade inställning på den bakre krängningshämmaren till det mjukaste läget och ställde bakvingen för att få ut så mycket downforce som möjligt. Evo 6:an har till skillnad från senare modeller ett vingblad som är ställbart i 4 lägen, något som kan vara användbart ibland.

Eftersom jag redan hade tillräckligt med poäng för en klass-seger så var det stora fokuset för dagen att försöka utmana #7 JoCCe i Club-klassen om förstaplatsen i RM-tabellen. Den enda chansen för mig att göra det var att vinna min klass, och sen hoppas att någon annan än JoCCe skulle ta hem tävlingen i Club. Jag kände mig relativt trygg med att jag skulle kunna ta hem tävlingen, men det hade tillkomit en ytterligare anmäld i Club Challenge, #30 Mark, som i sin Evo 9 tidigare tävlat i Timeattack.

I Q1 kändes bilen betydligt bättre och jag förbättrade ned till 1:16,5 – bara två tiondelar från min bästa tid från förra året.

Till Q2 tankades bilen och de nya däcken lades på. Bilen kändes klart mer konsekvent och förtroendeingivande, men jag lyckades inte förbättra min kvaltid utan fick en 1:16,6 som bästa. I depån fick jag veta att Mark kört 1:16,2 vilket innebar att han hade klassens snabbaste kvaltid. För att över huvudtaget utmana JoCCe skulle jag behöva slå den tiden i något av de två kvarvarande kvalpassen.

I Q3 var det upp till bevis. Jag gav järnet och lyckades få till en 1:16,1 och i och med det nå ett av mina mål för helgen, att förbättra förra årets tid. Efter passet kontrollerade jag tiderna och såg att jag lyckats ta tillbaka snabbaste kvaltid från Mark. Nu var det endast ett kvalpass kvar, och det skilde tiondelar mellan oss. Min bil hade nu utvecklat ljud som indikerade en läcka i avgassystemet, och efter att ha letat efter källan till det i depån och kommit fram till att det måste vara en packning som gått så var det bara att satsa fullt ändå.

I Q4 blev det ännu tätare, även om ingen av oss lyckades förbättra våra snabbaste tider. Mark körde 1:16,720 och jag 1:16,743 – 0,023 sekunders skillnad! Det var tydligt att det skulle bli kamp om förstaplatsen i finalen.

Jag bestämde mig för att köra vidare på Michelin-däcken, och passade på att skifta hjul mellan fram- och bakaxel för att få ur max ur dem. Jag gav järnet och körde två attackvarv, men teamkollegorna gav tecken från depån att jag låg under. ”Jag skulle tagit de andra däcken!” tänkte jag i frustration under kylvarv och började känna att jag inte skulle kunna nå hela vägen. Ytterligare två attackvarv, inget nytt tecken från depån. Vid det här laget hade jag börjat acceptera att det inte skulle bli mer än en andraplats, och att jag skulle få nöja mig med det, men ventilerade ändå min tydliga frustration i bilens kupé. Efter ytterligare ett försök gick jag in i depån, och fick överraskande nog tummen upp från en del håll. Inte förrän jag klev ur bilen fick jag veta av teamet att det gått vägen. Jag hade kört 1:16,221 vilket hade räckt.

Nytt för den här tävlingen och något som gjorde finalerna extra spännande var att Club inte körde sin final direkt efter deras Top8 pass, utan efter Club Challenge finalen. Det var nu RM skulle avgöras. Jag hade gjort allt jag kunnat. Teamkollegan #6 Mathias jagade tappert JoCCes snabba Civic Type R, men till slut så fanns inte greppet i inbromsningarna och han fick nöja sig med en fin andraplats.

20160905_114407
Samlingen 2016 är komplett.

Ett stort grattis till JoCCe för en perfekt säsong, ett stort tack till Team Västerby Racing för support och hjälp, samt ett enormt tack till NTA för en mycket bra säsong 2016. Jag kommer försöka summera årets säsong samt blicka lite in i framtiden i ett inlägg framöver.