Racerapport: Karlskoga

Det var väldigt stressigt att få bilen körbar fram till deltävling 2 – så här i efterhand var det överoptimistiskt att ens sikta på att bli klar till Anderstorp, men det gäller att ligga i. På Fredagen åkte jag dock mot Karlskoga och mötte upp med Mathias på Gelleråsen. Vi lämnade kärrorna och åkte iväg för att äta och checka in på hotellet.

Fredagkvällen spenderades med att resa vårt depåtält vi fått låna, samt att besikta in bilarna. Det var mycket småsaker att fixa för mig fortfarande men efter en vända in i besiktningen och sen en liten efterbesiktning på saker som besiktnings-crew ville se fixade så var allt klart.

På lördagen var det förarmöte och sen warmup-pass. Genast började bilen att krångla. Det första jag märkte var att den inte drev som den skulle. Det kändes som att kopplingen slirade, vilket var förvirrande för mig – jag hade åkt med kopplingen senast på Gelleråsen förra året och inte haft några problem, och sedan dess har motor och låda bara stått bredvid bilen.

Det enda jag kunde tänka mig var att det var luft i kopplingshydrauliken och det var därför den inte fungerade. Efter att dumt nog försökt lufta kopplingen, åkte jag ut på Q1 för att testa. Det fungerade inte alls. Under lunchen diskuterades lösningar och det visade sig att en kompis hade en koppling liggandes, så jag bestämde mig för att vi skulle hämta den och byta under eftermiddag och kväll. Planen var att smyga runt i Q2 för att få en tid iallafall, men under Q2 så lyckades jag skjuta bort ett tryckrör och då var det färdigåkt för dagen. Efter att ha blivit bogserad in i depån så började vi riva ned allt som behövdes för att byta koppling. Under tiden hittade vi en axel som gått av, troligen satt en för kort axel i. Det kan ha bidragit eller till och med orsakat drivlineproblemen – jag hade en annan axel med som tur var. Vi kände dock att det inte var värt att prova att sätta ihop allt igen utan att byta koppling, så vi fortsatte jobba på enligt plan.

Med hjälp av teamet och lån av prylar från medtävlande så fick vi ned lådan, bort med gamla kopplingspaketet och dit med det nya. Vid test fick jag nu istället inte i växlarna ordentligt. Då det började bli mörkt bestämde vi oss för att ge oss för dagen och testa att lufta kopplingen på Söndagmorgonen istället, eftersom det var gott om tid innan Q3 för Pro-AM.

På Söndagmorgonen började vi försöka lufta kopplingen, men det blev inte bättre. Till slut kom vår tredje förare och teamkamrat hemifrån med en helt ny slavcylinder, och vi monterade och luftade den. Det började nu bli ont om tid för att bli klar innan Q3 och jag var rejält stressad.

Växlarna gick fortfarande inte i perfekt, men det gick att köra med, så jag rullade till lineup och begav mig ut. Planen var åter att bara klara mig igenom passet. Nu funkade drivlinan, och jag gjorde mig redo för att försöka pressa lite. Ut ur essen sa det ”POFF” igen och ett annat tryckrör hoppade av – det var bara att bli bogserad av banan under rödflagg igen utan tid satt.

Nu började det fresta på nerverna rejält. Jag fick ett par nya slangklämmor till skänks av mina ständiga räddare i nöden Team HETS, och började försöka få ihop bilen igen. Flera dubbelkollar med tävlingsledning och regelkännare gjordes, och eftersom vi inte var fler än 6 tävlande i klassen kvar så skulle jag få köra Topp 8 kvalet trots att jag saknade tid, eftersom jag påbörjat flygande varv.

Jag körde till line-up igen och begav mig ut, otroligt nervös för att nåt mer skulle hända. Den här gången rullade jag försiktigt runt hela passet på otroligt långsamma 1:3x-tider men det kändes som en seger i sig att faktiskt kunna rulla runt ett helt pass utan att nåt gått sönder.

Utan några attack-tider blev det ingen final för min del, och under huven kunde vi konstatera att det kommit olja nånstans ifrån motor, troligen vevhusventilationen, så nu var det färdigåkt för helgen. Som tävling sett gick det ju otroligt dåligt, men jag hade redan från början sett helgen som mer av ett test för mig. Bilen kändes väldigt planterad på de breda hjulen och får jag bara ordning på alla bitar kan det förhoppningsvis börja gå fort.

Mathias kämpade på och tog ännu en tredjeplats i Club Challenge. Nu blickar vi mot Augusti och Rudskogen, och tar nya tag i garaget för att komma framåt. Ett STORT TACK till alla som hjälpte till, stöttade, och fixade grejer under helgen, ni är guld värda.

// David